Historia

Klicka här för att diskutera katastrofen.

Färjan Estonia hette från början Viking Sally. Hon byggdes på det västtyska varvet Jos Meyer Werft i Papenburg åt rederi AB Sally på Åland. Fartyget sjösattes den 26 april 1980 som Viking Sally. Hon sattes in i Viking Lines trafik Stockholm-Mariehamn-Åbo. Vid jungfruresan den 5 juni var hon den näst största passagerarfärjan i Östersjön. Året efter köptes AB Sally upp av Effjohn Oy i Finland. Fartyget sattes in under namnet Silja Star mellan Stockholm och Åbo. 1991 anlände fartyget till Vasa i Finland och döptes om till Wasa King. Fartyget skulle gå mellan Vasa-Umeå/Sundsvall. Under hela den här perioden seglade Estonia under finsk flagg och stod under kontroll av finska sjöfartsstyrelsen. Under hela denna tiden märkte ingen att bogvisiret hade för klent dimensionerade lås.

Viking Sally 1980.

1992 var det kalla kriget precis slut och det var dags att återinföra en rutt mellan Tallinn och Stockholm. Estline fick ensamrätt på sträckan i tio år. Tillströmningen av passagerare och last ökade så man började leta efter en större färja. Ett svensk-estniskt företag köpte då Wasa King för 320 miljoner kronor. Den 15 januari 1993 flyttades fartyget till den nya rutten och det döptes om till ms ESTONIA. Samtidigt skedde ett skifte från finsk flagg till estnisk. Estonia blev snabbt populär mellan Stockholm och Tallinn. Servicen var bra och besättningen kunde oftast både svenska och estniska. Både antalet passagerare och godstransporter ökade. Man kunde ta emot 2000 passagerare och hade en besättning på ca 150 personer. De 10 livåbtarna och 63 livflottarna skulle sammanlagt rymma 2267 personer. Säkerheten lät bra, men bogvisirets fästen var för klena. Hon hade inte heller något vattentätt skott bakom bogvisiret. Detta var något som enligt Safety of Life at Sea-reglerna skulle finnas.

Där fanns visserligen en infälld körramp som skulle fungera som ett vattentätt skott, men den var ihopbyggd med bogvisiret och drogs därför med när det lossnade. Estonias stora bildäck klarade högst av att det kom in 30 centimeter vatten innan hon började kantra. Enligt säkerhetscertifikatet som var utfärdat av Sjöfartsstyrelsen i Helsingfors var hon byggd enligt kraven från Safety of Life at Sea. När intyget utfärdades 1980 godkändes Estonia med dispens för att gå i kustnära trafik och inte på öppet hav. Efter nya certifikat och ägarbyten försvann dispensdokumenten. Så sent som en månad innan katastrofen inspekterades Estonia av Bureau Veritas. De inspekterade även bogpartiet, men hittade inte några allvarliga fel.

Reklam för Estonia som skulle använts 1995.
"Vi tar med dig på en kryssning som inte är som alla andra kryssningar."
© www.kolumbus.fi/estonia. Publicerad efter tillstånd.

Katastrofen

Den 27 september 1994 klockan 18.00 svensk tid lämnade Estonia Tallinn med 989 människor ombord. Av dessa var 803 betalande passagerare. En biljett på Estonia kostade från 385 kronor. Estonia beräkandes komma in i hamnen i Stockholm ca 8.30 nästa morgon. När Estonia lämnade Tallin var vinden 8 m/s. Uppgifterna på sidan är de som man kom fram till i haverikommissionen. Den oberoende faktagruppen som försöker få fram sanningen om Estonia har kontaktat mig och påvisat fel i haverikommisionens rapport. De menar att det inte blåste storm förrän efter förlisningen vilket betyder att visiret inte föll av på grund av vågor och vind. Jag noterar därför deras uppgifter här på sidan, men skriver även ut haverikommisionens version. Den oberoende faktagruppen skriver till mig:

Någon storm var det inte förrän efter förlisningen, på morgonsidan när räddningsoperationen pågick. Detta finns klart och tydligt angivet till och med i JAIC's rapport samt i supplementen till rapporten (SMHI + flera andra delrapporter t o m med satelitbilder). När Estonia förliste blåste det cirka 16 m/s vilket fortfarande är långt ifrån storm. Dessutom var det aldrig 5 meter höga vågor.

Här under fortsätter haverikomissionens version:

Klockan 19.00 regnade det och vinden var stark, 20-25 m/s. Vågorna var upp till 5 meter höga. Atmosfären ombord var bra trots att fartyget gungade. Hastigheten var rätt hög för att man skulle kunna hålla tidtabellen. Vid 12-tiden var fartyget ca 35 km sydöst om Utö. Ön som är precis ovanför krysset på kartan nedanför. Vid den här tiden kände många ombord att något var fel. Vissa kände ett dunkande ljud som inte varit där innan.

Estonia med bogvisiret uppe.

ESTONIA: MAYDAY! MAYDAY! Silja Europa från Estonia.
SILJA EUROPA: Estonia från Silja Europa, sänder ni MAYDAY?
Estonia, vad händer?
Kan ni upprepa?
ESTONIA: Jo, vi har nu här problem, vi har svår styrbords slagsida, jag tror att det är 20-30 grader. Kan du komma och hjälpa, och be också Viking Line komma till hjälp.
SILJA EUROPA: Jo, kan ni säga er exakta position?
ESTONIA: Jag kan inte säga, vi har blackout.
ESTONIA: Verkligt illa, det ser verkligen illa ut nu här, jo."

Karta över var Estonia sjönk. © www.kolumbus.fi/estonia. Publicerad efter tillstånd.

Detta nödmeddelande sändes klockan 00.23. Estonias bogvisir hade lossnat av trycket från vågorna. Fartyget började snabbt ta in vatten. Estonia fick snabbt en kraftig styrbords slagsida. Folk trillade mot väggarna och bröt armar och ben. Allting gick så snabbt att det var få som lyckades ta sig upp till däcket. Fartygets lutning gjorde det dessutom mycket svårt att ta sig upp. Endast de som hade hytter längst upp i fartyget hann ta sig upp på däcket. Lutningen blev snabbt så snabb att man fick springa med ena foten mot väggen och andra mot golvet. Finländaren Vilho Itäranta lyckades ta sig upp på däck. Allt gick så snabbt att man knappt han få någon livbåt i vattnet. Han berättade i en intervju:

"Jag tog mig till den högsta punkten, där livbåtarna var.
Så långt jag kunde se firade man inte ner några livbåtar,
åtminstone inte på den sidan"

Totalt räddades bara 137 av 989 människor ombord. Detta berodde på flera anledningar. Få hann få på sig livvästar eller komma upp på däck överhuvudtaget. De livbåtar som man lyckades få ner i vattnet kom i på fel sätt och hamnade t.ex upp och ner. Vattnet var 13 grader och det var kallt och storm. Flera hade inte hunnit ta på sig kläder utan låg nästan nakna i livbåtarna. Det gick bara ca 20 minuter från att folket hade blivit medvetna om att fartyget höll på att sjunka tills det var för sent att rädda sig. Många frös ihjäl i livbåtarna eftersom det tog så lång tid innan de blev räddade. De överlevande hade kommit i vattnet mellan 00.30-00.45. Den första helikopten med 5 överlevande landade på fartyget Silja Symphonys däck 4.10, men flera livbåtar blev inte upplockade förrän senare på morgonen. Eftersom många livbåtar var halvt vattenfyllda var det därför vädligt svårt att överleva.

Baren på Estonia.

Estonia är en av de största fartygskatastroferna i fredstid. I september 2002 inträffade en ny katastrof då färjan Joola sjönk utanför Senegal med över 1000 döda, men här i Sverige är det Estonia som alltid kommer ligga i våra minnen. Många svenskar känner någon som förlorade någon anhörig i katastrofen. Vi kan bara hoppas att något liknande aldrig händer igen.

Jag har skrivit en liten jämförelse mellan Estoniakatastrofen 1994 och Titanickatastrofen 1912. Vill du läsa den så:
Klicka här

Statistik

Totalt antal människor ombord
Män: 504 51,0 %
Kvinnor: 485 49,0 %
Totalt: 989

Räddade passagerare
Män: 80
Kvinnor: 14

Räddade besättningsmän
Män: 31
Kvinnor: 12

Totalt räddade: 137
Totalt antal döda: 852

Hittade döda
Män: 53
Kvinnor: 42
Totalt: 95

Saknade
Män: 340
Kvinnor: 417
Totalt: 757

Estonia. © Greg Robertson. Publicerad efter tillstånd

Antal överlevande