TITANIC NORDEN - Passagerarnas husdjur

De vanligaste husdjuren ombord var, helt naturligt, hundar. Men det fanns även mer originella. Marie Young hade med sig ett antal värdefulla franska hönor, som hon tittade till varje dag där de förvarades hos slaktaren (!).

Det fanns också en skeppskatt ombord, med ungar, men i Southampton bar hon helt sonika sina ungar i land och följde inte med på resten av resan, som tur var för henne och de små! Joe Mulholland, en eldare som arbetade på Titanic från Belfast - där katten kom ombord - till Southampton, berättade om detta, och att några av hans kollegor tog det som ett dåligt omen att katten inte ville vara kvar. Själv hade han funderat över om han skulle jobba vidare på Titanic eller ta ett annat jobb. Katten avgjorde saken och han lämnade Titanic. Enligt uppasserskan Violet Jessop hette katten Jenny.

Även en bur med fåglar fanns ombord, men endast medan kanalen korsades.

Hundar
1) Andersons chow-chow
2) Astors airedaleterrier "Kitty"
3) Bishops lilla "Frou Frou"
4) Carters airedaleterrier
5) Carters King Charles spaniel
6) Daniels franska bulldog "Gamin de Pycombe"
7) Dulles hund av okänd ras (nämnd i listor som helt enkelt "hund")
8) Harpers pekingeser "Sun Yat Sen" (överlevde, livbåt 3)
9) Hays pomeranian (dvärgspets) "Lady" (överlevde, livbåt 7)
10) Rothschilds pomeranian (dvärgspets), okänt namn (överlevde, livbåt 6)
11) Astors andra hund, förmodligen en airedaleterrier det också???

(Listan ovan är de hundar jag hittat uppgifter på.)

Hundarna hade en kennel på fartyget, men de flesta, kanske alla, av dessa förstaklasshundar lär ha bott i sina ägares hytter. Åtminstone Carters båda hundar verkar ha besökt uppasserskorna på B-däck då och då. Det är möjligt att hundarna som bodde i hytterna togs om hand av någon dagligen, t.ex. rastades på poopdäck.

Kitty

Airedaleterrier. Tillhörde paret Astor. De höll tidigare på att förlora henne under sin vistelse i Europa, och hon bodde i deras hytt.

Frou Frou

Okänd, liten, ras. Tillhörde de nygifta Helen och Dickinson Bishop. De köpte henne under sin bröllopsresa, troligen i Frankrike, och hon fick, enligt Helen, bo tillsammans med sina ägare eftersom uppassaren tyckte att hon var så söt. Helen lämnade kvar henne i hytten när de kallades till livbåtarna.

Gamin de Pycombe

(Namnges ofta felaktigt Gamon de Pycombe.) Fransk bulldog, championbelönad, inköpt i England. Gamin betyder både "liten pojke" och "rackarunge". Bodde i ägaren Daniels hytt på A-däck. Robert Daniels son berättar att han alltid förstått att hunden bodde där, inte i kenneln. Richard Williams lär ha stött på en bulldog medan han simmade bort från det sjunkande skeppet; såvida det inte fanns fler bulldoggar ombord var det Gamin han mötte. Robert Daniel begärde efteråt 750 dollar i ersättning för hunden.

Sun Yat Sen

Pekingeser. Bodde i ägarens hytt. Mr Harper bar den på sin arm när han gick upp mot livbåtarna och de båda räddades i livbåt 3.

Lady

Pomeranian (dvärgspets). Tillhörde Margaret Hays. Överlevde tillsammans med matte i livbåt 7, och de var efteråt oskiljaktliga. Lady följde till och med Margaret till operan i New York! Nerstoppad i Margarets handväska syntes hon inte och förblev oupptäckt. Lady dog 1921, blev kremerad och begravd på en djurkyrkorgård i New York. (Margaret Hays dotter Peggy hittade 1997 ett borttappat fotografi på Lady.)

Rothschilds hund med okänt namn

Pomeranian (dvärgspets). Mrs Rothschild gömde sin hund i sin muff vid förlisningen och smög den ombord på livbåt 6. Den upptäcktes tydligen inte förrän hon skulle tas ombord på Carpathia och besättningen först vägrade låta hunden komma med. Då vägrade hon i sin tur att komma ombord, men det hela löste sig när de kom överens om att hon skulle ha hunden boende hos sig. Tragiskt nog blev hunden bara några få veckor efter räddningen från Titanic dödad, antingen av en spårvagn eller överfallen och dödad av en större hund på Rothschilds sommarställe i New Jersey; det finns motstridiga uppgifter.

Hundutställning

Nella Goldenberg planerade en inofficiell hundutställning på måndagen, för de hundar som fanns ombord. Om den hade fått klartecken av kaptenen är osäkert, och nu blev den ju i vilket fall som helst inte av.

Djuren som INTE fanns ombord

I boken "Sinking of the Titanic and Great Sea Disasters" av Logan Marshall (1912) berättas det om en gris som var maskot till en kvinna (amerikanska, gift med en engelsman och bosatt i England, på väg att besöka sina släktingar i hemlandet) och som hon räddade. Hon bar den i en stor påse eller väska.

Detta stämmer emellertid inte. Det fanns visserligen en gris ombord - men den var en uppstoppad speldosa; Edith Russells (Rosenbaum) "lyckogris". Den var klädd med vit päls och om man snurrade på svansen spelade den ett litet stycke vid namn "Maxixe".

Hunden Rigel sägs ha simmat flera timmar i det iskalla vattnet innan den blev räddad. Det finns dock inget som tyder på att detta något annat än en bluff.

Det var också åtminstone en hund som fanns till och vars ägare i allra högsta grad existerade, men som ändå - turligt nog - inte var ombord. Det var lady Duff-Gordons pekinges "Mr. Futze" ("Footsie"). Han följde vanligtvis alltid med henne på resorna hon gjorde, men nu var han kvar i hennes Parislägenhet med kammarjungfrun Rachel. Detta skulle bara bli en kort affärsresa och, fast hon egentligen inte ville lämna kvar Footsie så tänkte hon att han skulle ha det bättre "springandes omkring i trädgården eller tiggandes vid tebordet". Och det visade hon sig ju ha helt rätt i - i betydligt större utsträckning än vad hon säkert hade tänkt från början.

Källor:
Encyclopedia Titanica
Titanic (Claes-Göran Wetterholm, 1999, ISBN: 91-518-3644-0)
Titanics undergång - En natt att minnas (Walter Lord, 1955, 1998, ISBN: 91-37-11354-2)
Titanic An Illustrated History (Don Lynch, Ken Marschall, 1992, ISBN: 0-340-73841-3)
Titanic Triumph and Tragedy (Eaton & Haas, 1986, ISBN: 0-85059-775-7)
Titanic Voices (Hyslop, Forsyth, Jemima, 1997, ISBN: 0-7509-1436-X)