|
Ogift. Fästmö: kusinen Olga Lundin.
Nils hade bott de senaste åtta åren i
Amerika och arbetat som maskinsmed där. Nu hade han varit på
besök i det gamla hemlandet för att hämta sin
fästmå Olga Lundin med sig tillbaka. Han var på
väg till sin farbror Oscar Benson, 110 North Ashland Block,
Chicago, Illinois.
(Eventuellt anlände han till Ellis Island den 13
december 1904 med S.S. United States som avgått från
Köpenhamn. Jag är dock inte säker på om det
är rätt Nils Johansson, så det bör absolut inte
tas som fakta, men möjligheten finns.)
Han berättade för de därhemma om att han
ägde andelar i ett företag i Seattle samt egendom och
dessutom hade en livförsäkring hos "Modern Brotherhood of
America" som var värd 1 000 dollar. Medan Nils var borta
från Amerika skulle hans vän John Hedman på 1716 Maple
St., Brainard, Minnesota, se till att premierna till
försäkringen blev betalda. Föräldrarna fick dock
bara svävande svar på sina frågor om detaljer
rörande investeringarna.
Biljetten till Titanic köptes i Köpenhamn.
Ombord på Titanic blev fästmön Olga så illamående av
sjöresan att Nils betalade mellanskillnaden så att hon kunde
flytta upp i andra klass. Paret kunde sedan ses stå på var
sin sida av skeppets klassindelningar och ropa till varandra. Lawrence
Beesley skrev om att han lagt märke till en man som själv
reste i tredje klass "men hade frun i andra; han brukade gå
uppför lejdaren till andraklassdäcket och tala
förälskat med sin fru över den låga grind som
skiljde dem åt. Jag såg honom aldrig efter kollisionen, men
jag tror hans fru var på Carpathia".
Han och alla i hans resesällskap lyckades ta sig
upp på däck och Nils stod hand i hand med Olga invid
livbåt 10 och
väntade när hon kastades i livbåten av
besättningsmän men vägrade låta Nils att
följa med henne. Det sista han sade till henne var: "Hälsa
far och mor".
Den 28 april 1912 skrev fadern Johannes Carlsson till UD:
| "Wi
äro i
små omständigheter samt hoppades på hjelp i ekonomiskt
hänseende på ålderdomen." |
Säkert hade föräldrarna också
räknat med att
sonens kvarlåtenskap skulle hjälpa dem, men UD fick den 20
januari 1913 besked från konsulatet i Minneapolis. Där hade
man rett upp förhållandena kring det Nils själv
berättat att han ägde. Resultatet var nedslående.
| "...
såvidt konsulatet kunnat utröna, den aflidne icke
efterlämnat någon kvarlåtenskap inom härvarande
konsulsdistrikt. Den aflidne hade varit försäkrad i 'Modern
Brotherhood of America', men sista premium inbetalades den 21 januari
1911 och var försäkringen vid dödstillfället
värdelös. Det har emellertid uppgifvits, att den aflidne
skulle hafva andel i en fabrik i Seattle och har jag därför
rapporterat ärendet till konsuln i San Francisco med begäran
om utredning." |
Den 6 februari kom sedan
svaret från Andrew Chillberg som var
vicekonsul i Seattle. Han bekräftade att Nils och några av
hans vänner haft andelar i en fabrik som framställde
gasdrivna maskiner, men "firman gick överstyr och det var slutet
på den".
Nils hade
alltså inte någon gällande
livförsäkring, delägarskap i en firma som gått i
konkurs och dessutom fann man att han inte alls ägde någon
egenom, som han påstått. Hans föräldrar fick
alltså ingen hjälp från det hållet.
Hans föräldrar fick 875:52 kr (£48)
från välgörenhetsfonden samt den 5 oktober 1914 1.848
kr (£100) i skadestånd.
|
Gå
tillbaka till förstasidan