Vrak i Östersjön. En riktigt bra vrakbok.



Vrak i Östersjön

Fullständig titel: "Vrak I Östersjön – Förlorade För Världen"
Författare: Björn Hagberg, Jonas Dahm & Carl Douglas, 2008
Fakta: 165 sidor, 256x233x18 mm, ISBN 978-91-518-4975-1

Klicka här - Beställ/Läs mer om boken.

Boken är en uppföljning till TV-serien “Vrakletarna” som gick på SVT hösten 2007, och är gjord av Deep Sea Production som även var med och gjorde TV-serien, och boken kretsar kring samma vrak och händelser. Bokprojektet har hela tiden drivits och utvecklats parallellt med TV-serien.

Bokens fokus är att berätta om de välbevarade vraken i Östersjön, men det är lite svårt att peka ut den uppenbara specifika kundgruppen för boken. Den är inte exklusivt skriven för dykare och saknar sådan information vi kanske gärna vill ha, utan har ett betydligt mer allmänt upplägg där kortfattade historier och vackra bilder får ett större utrymme – dock mindre historia och bilder än vad de som har dessa ämnen som hobby kanske skulle uppskatta. Den allmänna hållningen gör dock att boken kan intressera en bred publik, och kan mycket väl användas av oss dykare för att försöka skapa förståelse bland anhöriga och vänner för dykning som hobby.

Deep Sea Productions är företaget som ligger bakom fyndet av DC-3:an och flera av vraken i boken.Företaget bildades 1997 av en grupp dykare som vill lösa mysterier och samtidigt dokumentera i film, foto och bokform. Männen som ligger bakom boken är:
• Björn Hagberg, 40, är utbildad marinarkeolog, f.d dykinstruktör, en av personerna bakom Stockholms Grodmansskola och han har tidigare skrivit två böcker kring dykning ”Silvergruvans Hemlighet” och ”DC-3:an” (se länkarna nedan). Björn dyker numera med återandningsapparat, och är den som författat huvuddelen av texten i boken.
• Jonas Dahm, 43, har dykt sedan tioårsåldern, är en f.d. röjdykare och brandman med rollen som en av Deep Sea Productions stillbildsfotografer och är den som tagit de flesta av bilderna i boken. Jonas har lokaliserat många vrak i våra vatten och han dyker numera med återandningsapparat.
• Carl Douglas, 43, har dykt sedan tidigt 90-tal, drev ett tag Stockholms Grodmansskola, är en tidigare officer, var en period IANTD’s sverigerepresentant, en av grundarna av Deep Sea Productions och även en av dess fotografer. I övrigt är han lantbrukare och historiker, och dyker numera med återandningsapparat. Han var en av projektledarna bakom sökningarna efter S7, DC-3:an och Catalinan, och är också den som hållit samman projektet som denna bok och TV-serien är en del av.



Vrak i Östersjön
Den svenska expeditionen hittade bland annat
ett holländskt 1600-tals skepp i Östersjön. Foto: SVT.

Innehållet

Boken har ett ganska lättsamt upplägg, där avsnitten inleds med kort historia om hur det ledde upp till de situationer där de vrak som senare presenteras förliste, vilket sedan övergår i själva förlisningen av fartygen, och ibland avrundas det med lite information om efterspel inom politik eller för efterlevande, för att sist avslutas med flera stora läckra bilder från vraken i avsnittet. Fokus för boken är 1900-talet, även om inslag av äldre vrak finns med.

De olika kapitlen är indelade för att motsvara olika serien av händelser, antingen typ av verksamhet, eller tidsepok. Detta gör kapitlena ganska fristående, och de kan därför läsas var för sig utan problem. Kapitlen är dock upplagda i kronologisk ordning i relation till varandra för de händelser de beskriver, varför de tillsammans visar utvecklingen på Östersjön.

För oss dykare så har boken en del nyttomaterial i form av en del Side Scan Sonar-bilder, och en massa Batymetribilder (multibeamsonar), fotografier på fartygen innan de blev vrak, och i några fall enstaka djupuppgifter – samt självklart många bilder från vrakplatserna. Boken saknar helt sådana saker som positionsangivelser för vraken eller vrakskisser, så boken är inte alls på något sätt en vrakguide eller på annat sätt gjord för att vara ett hjälpmedel i vrakletning och vrakdykning. De kartskisser som visar vart vrak ligger, är mycket grova, och visar mest i vilken del av Östersjön vraket ligger – och alla vrak är inte ens utmärkta på en karta.

Bland det vi får läsa om, så finns det inga stora nya historiska avslöjanden, utan man citerar faktiskt vid fler tillfällen andra böcker, däremot så har man samlat ihop flera intressanta historier till en intressant läsning. Bland annat kan man läsa om hur Storbritannien skickade in de första ubåtarna i Östersjön under första världskriget, hur Storbritannien planerade att skicka in slagskepp i Östersjön under andra världskriget, hur finnarna och tyskarna tillsamman lade ut ett ubåtsnät över hela finska viken för att stoppa ryska ubåtar, hur svenska marinen startade upp en global trend med att försöka utnyttja djur för ubåtsjakt, hur Argos grund hittades och märktes ut, hur den finska ubåten Vetehinen rammade den ryska ubåten SC305 1942, och mycket annat. Ett roligt bidrag i boken är att man lagt in flera tidningsartiklar från tiden av förlisningen av flera av vraken, något som visar hur man uppfattade det på den tiden och kan ge perspektiv till vår egen uppfattning ibland.

Boken är fokuserad på fina bilder, vilket tydliggörs av att endast 66 av bokens sidor har annan berättande text än bildtext eller rubriker, medan 69 sidor är enbart UV-bilder (med tillhörande bildtext) – därtill skall tilläggas att nästan alla dessa 66 textsidor har illustrationer i form av ytfoton, UV-foton, SSS-bilder, batymetribilder, kartor, etc. Resterande sidor är rubriksidor, innehållsförteckning, kartor, ytbilder, mm – vilket dessutom ökar på antalet sidor som är rena bildsidor.



Ingående kapitel

- Dykvärldens Stora Hemlighet (om de hemligheter som döljer sig i havet)
- Den Farliga Kusten (om risken med grynnor, grund och strandpirater)
- Nya Tider – Nya Vapen (ubåtsvapnets inträde i Östersjön)
- Ubåtskriget (ubåtens genomslag och "ubåtsmassakern")
- Rapporterad Saknad (om de som jobbade på fartygen)
- Operation Palmen (svenska och finska sätt att möta ubåtsjaktproblemet)
- Dödens Pärlband (sänkningarna av Steuben, Wilhelm Gustloff och Goya)
- När Kalla Kriget Hettade Till (Catalinaaffären och bärgningen av DC-3:an)
- Att Dokumentera Vrak (om att hitta, mäta och fotografera vrak)
- Litteratur (litteraturlista kopplat till de olika avsnitten i boken)
- Efterord (författarnas tack till alla som varit inblandade, samt kommentar om UV-bilderna)



I boken förekommande vrak och fartyg:

Det är inte alla de vrak som omnämns i boken, vars historia får något större utrymme, men de som erbjuder läsaren lite mer information kring fartyget och/eller förlisningen är: Aachen-Bremen, Ada Gorthon, Albatross, Bengt Sture, C.F. Liljevalch, Director Reppenhagen, Gerda Ferdinand, Goya, Gutrune, Hansa, Jungfru Katarina, Margareta, Nicomedia, Prinz Adalbert, S7, Steuben, TP79001 Hugin “DC-3:an”, TP47002 ”Catalinan”, Undine, Venersborg, Walter Leonhardt & Wilhelm Gustloff. Informationen är dock ofta mindre än vad en historiskt intresserad vrakdykare vill veta, men besvarar den grundläggande informationen kring ett vrak i nivå med vad som ges vid dykgenomgången på en dykutfärd.

Andra fartyg som nämns, dock mer i förbifarten och inte alltid förlista, är: AG14, August Thyssen, Baltia, Biskop Arvids fartyg, Cap Arcona, Cedric, Ceres, Delaware, Dronning Margerethe, E1, E8, E19, Ely, Estonia, Everilda, Fenris, Fernebo, Figge, France, Germania, Gubbvraket, Hernodia, Köln, L3, L21, Luleå, Luna, Märta, Nellie, Nike, Norra Sverige, Nyland, Palmen, Privateer-flygplan, S8, S13, S56, Suomi, SC305, SC317, SC406, Stora Sophia, Svionia, Ulven, Vasa, Vetehinen & Vesihiisi, samt en del bilder på ospecificerade vrak Informationen kring dessa vrak är fragmentarisk, exempelvis deras korta inblandning i en händelse, en SSS-bild, UV-foton, eller annan enklare information.



Smakprov ut boken:

Utdrag från kapitlet ”Den Farliga Kusten”, och avsnittet ”Pirater På Gräsö”, s 23 ur en tidningsartikel från Östhammars Tidning 23 november 1928 om hur lokalbefolkningen på Gräsö har plundrat ett strandat vrak: ”Detta är en mycket ful historia, som för lång tid framåt kommer att skada ortens anseende. Om det hade gällt ett svenskt fartyg, så kanske intresset för saken hade kunnat begränsas till Sverige. Men det gäller en utlänning och det blir därför utbasunerat i hela världen hur det ännu i nåden år 1928 kan gå till i Sverige – ungefär som hos kineser, araber, hottentotter och andra ociviliserade folkslag.”

Utdrag från kapitlet “Nya Tider – Nya Vapen”, och avsnittet “Albatrossaffären”, s 39: ”På morgonen den 2 juli drev täta dimbankar fram över Östersjön. Ombord på den tyska minkryssaren Albatross rådde lugn och ro. På bryggan hade sekonden Karl Bühler vakten, och han hade hela tiden kontakt med övriga fartyg i den tyska eskadern. Mellan några dimmoln kunde han plötsligt se ett främmande fartyg, och ett ögonblick senare brakade helvetet loss. Ett par hundra meter från Albatross slog två granater ner i vattnet, och Bühler konstaterade snart att de var omgivna av fyra fientliga fartyg.”

Utdrag från kapitlet ”Rapporterad Saknad”, och avsnittet ”Torpedstrimma!”, s 75 om hur S7 torpederar den svenska ångare Margareta: ”Men torpeden fastande i tuben. Febril aktivitet utbröt ombord när många försökte åtgärda problemet. Arbetet fick plötsligt avbrytas när Lisin beordrade ytläge. En order som fick flera i besättningen att höja på ögonbrynen. Lisin hade insett att de inte skulle ha en chans att hinna ikapp fartyget i undervattensläge, och han hade bestämt sig – målet skulle sänkas. I samma stund som S7 nådde ytan satte de ful fart framåt. Efter 16 minuters jakt låg de på nytt i position, bara 700 meter från målet, och i den förliga torpedtuben låg en torped med texten »För Leningrad«.”



Kommentarer

Boken är mycket lättläst och är lättillgänglig för även icke-dykande läsare.

För den som vill söka information i boken, så är det lite problematiskt, eftersom bokens kapitel inte talar vad de handlar om, varför innehållsförteckningen inte säger särskilt mycket, och register över sökbara ord saknas helt. Boken har dock en referenslista som visar vilka böcker som kan erbjuda mer information kring de händelser som beskrivits i de olika avsnitten.

Bokens är mycket rikligt illustrerad, och dessutom med mycket fina bilder, varav huvuddelen är UV-bilder. Dock skall det påpekas att den dessutom har 14 Side Scan Sonar-bilder och hela 19 batymetribilder på olika vrak (vissa vrak dock flera gånger i olika profiler). En nackdel är dock att inte alla vrakbilder har angivet vilket vrak de tillhör.

Boken kommer snart ut på finska, och planer finns även för översättning till ryska, engelska och tyska.

Betyg: fyra av fem, en intressant bok som är bra och välgjord med mycket vackra bilder och spännande historia, dock med brister ur ett dykarperspektiv då dykrelevant information sällan framgår i boken. Ut ett rent bildmässig perspektiv så skulle boken dock förtjäna ett högre betyg, och för den som vill få en första, enkel och bra översikt på den krigiska historian på Östersjön (som skapat många av de vrak vi idag dyker på) så är boken ett perfekt val.

Av: Pär Ahlgren

Ett stort tack till Pär Ahlgren som låtit oss ha med recensionen på Titanic Norden. Recensionen är tidigare publicerad på dykarna.nu


Klicka här - Beställ/Läs mer om boken.



Länkar
Dykarna.nu - Sveriges största sida för sportdykare.
Deep Sea Procutions sida
Artikel i Aftonbladet och bilder från ett av vraken som hittades
Björn Hagbergs bok ”DC-3:an : på jakt efter sanningen”


© Copyright, skribent: Pär Ahlgren
Frågor ställs till,
Gå tillbaka till förstasidan