| a | Kvinnor och barn |
Män | Totalt | Kvinnor och barn |
Män | Totalt | Kvinnor och barn |
Män | Totalt |
| Första klass | 156 | 173 | 329 | 145 93 % |
54 31 % |
199 60 % |
11 7 % |
119 69 % |
130 40 % |
| Andra klass | 128 | 157 | 285 | 104 81 % |
15 10 % |
119 42 % |
24 19 % |
142 90 % |
166 58 % |
| Tredje klass | 224 | 486 | 710 | 105 47 % |
69 14 % |
174 25 % |
119 53 % |
417 86 % |
536 75 % |
| Alla passa- gerare |
508 | 816 | 1324 | 354 70 % |
138 17 % |
492 37 % |
154 30 % |
678 83 % |
832 63 % |
| Besättning | 23 | 876 | 899 | 20 87 % |
194 22 % |
214 24 % |
3 13 % |
682 78 % |
685 76 % |
| Hela skep- pet |
531 | 1692 | 2223 | 374 70 % |
332 20 % |
706 32 % |
157 30 % |
1360 80 % |
1517 68 % |
- Uppgifterna kommer ifrån www.titanic.com som har räknat med 2223 passagerare och 706 överlevande.
Nyheten når Europa och USA
När Bruce Ismay kom ombord på Carpathia telegraferade han till White Star Lines kontor i USA. Han skrev: "Måste tyvärr meddela att Titanic sjunkit efter kollision med isberg. Stora förluster. Mer information senare."
Nyheten om katastrofen chockade hela USA och Europa. I New York utanför White Star Lines kontor samlades tusentals människor för att se om deras släktingar hade överlevt. Den 18 april kom Carpathia in till New Yorks hamn. Över 40 000 människor försökte se de som hade räddats. Många reportrar stod i hamnen och skrek. De ville alla vara först med att få en intervju från en överlevande. Man lät inte folk gå av skeppet om de inte hade någon släkting som väntade i New York. Efterspel
Eftersom så många liv gick till spillo hade både USA och Storbritannien sjöförhör för att hitta någon att lägga skulden på. Kapten Smith fråntogs allt ansvar. Man menade att han kunde ha handlat annorlunda, men var inte skuld till tragedin. Man kunde inte heller ge skulden till skeppsbyggarna. Titanic hade de senaste säkerhetssystemen med brandvarnare, vattentäta skott etc.
Den 2 maj till den 3 juli 1912 höll man sjöförhör i den brittiska handelskammaren. Totalt ställde man 25 622 frågor till 96 vittnen. Av passagerarna vittnade endast Sir Cosmo, lady Duff Gordon och Bruce Ismay. Klicka här för att läsa citat från sjöförhöret med Bruce Ismay.
Dock vittnade ingen som hade rest med tredje klass och deras historier blev knappt nämnda i tidningen. Man lät även kapten Stanley Lord från Californian svara på många frågor och andre styrman Lightoller fick ensam svara på över 1600 frågor. Under sjöförhören blev många upprörda över att fler män i första klass hade räddats än barn i tredje klass. Männen som överlevde fick leva hela sitt liv med skamkänslor. Det var helt enkelt inte rätt för männen på Titanic att överleva.
Pressen behandlade Titanic-katastrofen varje dag under en lång tid i hela Europa. Om man läser t.ex. gamla dagstidningar från april 1912 och framåt hittar man dagligen i flera veckor artiklar som behandlar katastrofen. Alla kroppar som bärgades från vrakplatsen begravdes till sjöss eller i Halifax på USAs nordkust. Man var väldigt snabb med att göra minnesmonument och minneshögtider. ![]() Nyheten om Titanics katastrof diskuterades livligt i tidningarna 1912. De överlevande
De överlevande krävde The White Star Line på stora skadeståndsbelopp. Ofantligt många värdesaker följde med ner i djupet. Allt från pengar och målningar till diamanter. Diamanter från firmor i Antwerpen för över 7 miljoner dollar i dåtidens värde och en diamant som hade ägts av Marie Antoinette följde med i djupet. Även en nyinspelad film som hette "The Miracle" följde med ner i djupet. Den var alldeles nyinspelad och hade inte hunnit ha premiär på biograferna ännu. Folk krävde inte bara skadestånd för förlorade värdesaker utan även för de familjemedlemmar som omkommit och för allt det psykiska lidandet. The White Star Line betalade ut mycket skadestånd, men långt ifrån allt som de blev krävda på. För de kvinnor som blivit änkor när deras män omkommit väntade nu en svår period. ![]() ![]() Överlevande Marjorie Newell Robb 1889-1992 berättar i en dokumentärfilm om natten då Titanic sjönk. Vems var skulden?
En stor skuld till katastrofen var hastigheten. Trots alla isbergsvarningar höll skeppet en hög hastighet. Kapten Smith borde ha valt att gå mycket längre söderut efter alla isbergsvarningar eller åtminstone borde han ha sänkt hastigheten. Han ändrade visserligen kursen till en bit längre söderut, men inte tillräckligt. Det ryktas att den höga farten berodde på att man försökte slå hastighetsrekord för Atlantresor. Man skulle försöka komma in i New York redan tisdag kväll så man skulle få fina rubriker i morgontidningen. Detta är dock inte så troligt eftersom det skulle förstöra hela den planerade välkomstceremonin. ![]() Den sista bilden som togs av Titanic.
© Copyright, Micke |